Träffade en man i New York. Strosade i Harlem, tog bilder på sunkiga lägenheter som det
med största sannolikhet satt manusförfattar i, med smutsiga vita linnen,
rökandes och skrivandes på deras genombrottsmanus.
När jag tog bilder så hörde jag en röst som sa "Where are you from?". Vände mig om och såg den här mannen. Jag tänkte "Vilket vackert ansikte" inte snyggt, vackert." Vackert slitet. Och vänligt.
Jag berättade vart jag var ifrån och han sa "Ikea". Vi pratade. Sedan sa jag
"Can i take a photo of you? I think you have a beautiful face."
Ja sa han, och här har ni honom. Jesus.
Jag är inte religös men jag har en känsla av att den här mannen är Jesus. Låter lite töntigt, jag vet, men det är bara så det känns. Hans energi var genomgod. Människor med bra energi ska man hålla nära sig.
Skulle gärna ta mig en kopp kaffe med Jesus och höra hans berättelser. Men vi kanske ses igen, fast han kanske är någon annan då. Eller så är det bara en annan människa som är speciell. Men det spelar ingen större roll, berättelser vill jag höra i alla fall.
I natt är det här världens bästa låt.
Dom fria lockarna
åh vad fint, man ser det på han! han är jesus. eller kanske gud.
SvaraRadera