Nu är det dags att prata bra och viktiga tankar. Eller viktiga behöver dom inte vara. Bara dom känns rätt.
Vi gömmer oss. Du och jag. Och alla andra. Vi låtsas vara basketproffs eller skolans hetaste tjej.
Vi låtsas att vara någon för att vi är rädda att alla andra inte ska gilla den vi verkligen är.
Fattar du? Kanske inte, det där var lite flummigt. Det jag menar är att alla, till och med du, lägger en hel del tid på att vara så som andra vill att du ska vara. När vi istället skulle kunna lägga den tiden på att se alla Sommar med Ersnt-avsnitt eller lära oss att spela squash.
Squash som för övrigt är en väldigt mytomspunnen sport. Den är så mystisk att jag inte har den blekaste om vad det går ut på förutom att man slänger en boll på en vägg.
Jag hade en spanskalärare som spelade squash. Hur räknar man poäng? Finns det OS i squash. Kan man fuska i squash.
Så många frågor. Så lite tid. Och inte förens jag verkligen har förstått squash kommer jag inte få frid.
Ska spela squash snart tror jag. Livet är för kort för att göra tråkiga saker och tänk om squash är det roligaste jag någonsin företagit mig. Vad jag skulle ångra mig på min ålders höst. Jag skulle tänka, varför spleade jag aldrig squash när jag var ung. Men jag skulle få tröst och nöja mig med att äta squash.
Grönsaken alltså.
I nästa inlägg ska det bli mindre snack om sport och grönsaker.
I natt är det här världens bästa låt
Dom Fria Lockarna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar