Livets dramatiska berättarstruktur

Fotat från Empire State Building, NY, 2011

Ibland undrar jag. När dricker mitt morgonkaffe och äter min yoghurt med alldeles för mycket musli. Då undrar jag. Vad händer med världen? Alla problem. Allt sånt. Det är så överväldigande. Och ens egen problem och alla andras problem. Det ter sig så mäktigt. Fan att vi inte alla bara kan leva i en perfekt tv-serie där allt löser dig i slutet av avsnittet.

Men det är väl det som är en del av att vara människa. Att bli lite deppig ibland. Undrar om hamstrar är deppiga ibland? Troligtvis inte. De är nog bara konstant lyckliga. Eller så låtsas de bara. Men troligtvis inte.
Jag hade en hamster en gång. Han hette putte. Jag köpte honom när jag var typ 12 och samma dag hade jag feber. Det feta med att hade hamster var att jag kunde leka med honom när det var reklampaus i gladiatorerna i tv4. Han verkade lycklig. Jag brukade bygga stora lekplaster åt honom i min stora låda jag hade under sängen.


Weltschmerz, som för övrigt betyder "världssmärta", är kanske en av de mest deppiga rubriker denna blogg hittills skådat. 


Om jag nu skulle få välja mellan att vara en på snudd till alldeles för lång lockhårig pojke och en hamster så skulle jag nog välja det första alternativet. Hamstrar har det nog jäkligt bra, men de går ju miste om rätt mycket också. Empire state building till exempel. Där har jag varit. Och det var häftigt. Men det finns andra häftiga grejer i livet också, justice till exempel, bandet alltså. Och rättvisa. Det är också bra.

Köpte en skjorta också. Som är snygg. Och xxxl. Sånt kan inte hamstrar göra, så lätt i alla fall.

"Aaaaaaaaaaaaaah." Sa min själ precis nu. Jag tror du fattar vad jag menar. När själen reser sig, sträcker på sig och säger till kroppen "In the end everything will be okay, if its not okay its not the end".


En kompis, som jag visserligen inte känner så väl, fick mig att inse en sak denna söndagsafton. Tack, och här kommer det:

När jag började skriva, kändes det lite tungt, sådär som det gör ibland.
I tv-serier, så stöter karaktären ofta på ett problem, en konflikt, (och det måste den göra enligt dramatisk berättarstruktur) men i slutet så löser sig konflikten.

Och så har även denna kväll utspelat sig, enligt dramatisk berättarstruktur, nu mår jag bra. Och jag tror på mänskligheten, världen och hamstrar. Allt löser sig, framtiden kommer gå bra. Det är jag säker på.

"The darkest hour is just before dawn." - Gandalf

Nu ändrar jag jag rubriken, trivs i min nya skjorta och gör pizza.

Vänner. Hamstrar. Min enda läsare.
Det finns alltid hopp